Igår var jag på resande fot men tankarna gick ständigt tillbaka till samma dag ett år tidigare, då jag för sista gången hade dig i famnen, hörde dig spinna och såg dig tassa fram och tillbaka. Den där dagen då du för sista gången tittade på mig med dina pillemariska ögon och såg mig gå iväg i tron att jag hade lämnat dig i någon ansvarigs händer. Jag är fortfarande i nån sorts förträngelsefas när det gäller dig. Inte trodde jag du skulle försvinna från mig så tidigt och så hastigt. Jag trodde vi hade hela livet...
Vill mest gråta och inte tänka så mycket. Saknar dig och har ont i själen.
Fina fina Silke.
SvaraRadera