Första reaktionen vid isärdragandet av gardinerna när jag vaknade idag: NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Varför snöar det? Jag blir förbannad. Jävla bajs. Jag som nästan blev religiös igår (admittedly mest tackvare Judee Sill och Sufjan Stevens...).
Just when you think that you know where you stand, you've got the world in your hand. Just when you're sure of a dream that you plan, that's when the scenery changes, it changes.
Om en nånsin känner ett behov av att kissa på sig, frusta och knorra och rulla av soffan i våldsamma skrattkramper är ovanstående youtube-film en bra utlösare. Har helt ont i magen av skrattattackerna... åhhh gud.
Varför är Mulholland Dr. en av de bästa filmerna som gjorts? Den är så fullkomligt utlämnande. Den är som att gå in i någons hjärna. Att uppleva någons starkaste känslor, ångest, fasa. Att se allt detta med de enda ögonen det går att se det med. För mig är Mulholland Dr. inte riktigt en film; Det är en känsla. Ett minne. Som inte är mitt, men som ändå projiceras i mina egna tankar.
Den här mixen med Smashing Pumpkins är galet bra och galet äcklig på samma gång, massa ångest och jobbighet..